 |
|
|
|
Hvad betyder Web 2.0 udover det der med brugerne?
Af Nikos Markovits, inetmedia@inetmedia.nu,
medlem af eJours redaktionsgruppe
Når to erfarne netbrugere mødes, går der ikke mange
minutter, før de snakker om Web 2.0. Uanset om snakken går
i Seoul, Seattle, Stockholm eller Svendborg. Men
spørger man dem, hvad Web 2.0 egentlig er for noget, får
vi svar, der er næsten lige så forskellige som sprogene
koreansk,
amerikansk, svensk og fynsk. Anslår vi forsigtigt ordet
brugergenerering -- folkeligere udtrykt som 'brugeren i centrum' --
går vi vist ikke helt galt i byen.
Det rapporterer eJours mand i
Stockholm, Nikos Markovits, efter at have stukket fingeren i
nettet. Men der er mange variationer over det tema.
The idea is...
Det skrivs mycket och ofta om Web 2.0 just nu. Framförallt i bloggar
som tar upp ämnet ur många olika synvinklar. Men en sak har
alla rapporter och analyser gemensam: de är inte överens med
varandra om vad begreppet Web 2.0 står för.
- "No one may be able to agree on what Web 2.0 means, but the idea
of a new, more collaborative internet is creating buzz reminiscent of
the go-go days of the late 1990s", skriver Wired
News i oktober 2005.
- "A consensus upon the exact meaning has not yet been reached”,
förkunnade Wikipedia
20 november 2005.
- "Does Web 2.0 mean anything?" frågar sig Paul Graham i sin
essä Web 2.0.
Svaret ger han själv: "Till recently I thought it didn’t, but the
truth turns out to be more complicated."
Kanske är just denna komplexitet och mångfald som är
kännetecknet på webbens nya format.
Men vad står begreppet Web 2.0 för egentligen? Jag har valt
att titta närmare på tre olika dokument, publicerade i olika
sammanhang och för olika målgrupper. Det jag fann var inte
överraskande: alla tre använder olika termer, definitioner
och diagram för att definiera Web 2.0.
Tim O'Reilly
I essän What
Is Web 2.0, Design Patterns and Business Models for the Next Generation
of Software skriver Tim
O'Reilly, den främsta profilen när det gäller Web
2.0:
"Web 2.0 doesn't have a hard boundary, but rather, a gravitational
core". Han illustrerar begreppet med en Meme Map
som ibland kritiseras för att vara svår att begripa, men som
används flitigt i texter om Web 2.0. I sin essä berättar
han att han för ett år sedan tyckte att en av
utgångspunkterna för Web 2.0 var principen "The web as
platform".
Centralt i O'Reillys resonemang är numera termen 'User
participation', där användarna av en tjänst tillför
värde till den tjänst som de använder ("User add
value"). Men framförallt har bloggarna och RSS-tekniken
öppnat vägen för den levande webben. Där
användarna, från att ha varit passiva åskådare,
omvandlas till aktörer som skapar innehåll och
bestämmer vad som är väsentligt, i en process liknande
den som Dan Gillmor beskriver i sin bok We the Media.
För att visa på skillnaden mellan det gamla och det nya tar
han till hjälp bland annat Netscape (Web 1.0) och Google (Web
2.0). Webbläsaren Netscape å ena sidan, en färdig
applikation som har utvecklats av en firma, installeras på en
dator och brukas utan att användaren kan påverka dess
funktioner. Å andra sidan söktjänsten Google som
ständigt utvecklas, allteftersom ny eller uppdaterad information
publiceras av användarna och indexeras av Google.
Wikipedia
Enligt den senaste versionen av Wikipedias definition av
Web 2.0 (uppdaterad den 20 november 2005) omfattar begreppet en
eller flera av följande egenskaper:
- a transition of websites from isolated information silos to
sources of content and functionality …
- a social phenomenon referring to an approach to creating and
distributing Web content itself …
- a more organized and categorized content, with a more developed
deeplinking web architecture.
- a shift in economic value of the web, potentially equalling that
of the dot com boom of the late 1990s
Barb Dybwad
Barb Dybwad
är en professionell bloggare. Texten Approaching
a definition of Web 2.0 publicerar hon i sin blogg The Social
Software Weblog. Hennes inlägg sammanfattar och refererar på
ett utmärkt sätt de olika tendenserna inom Web 2.0. Hon
introducerar även en ny term, Collaborative
remixability, som beskriver en process som i korthet fungerar
så här:
Stora mängder information når ut till alltfler
människor. Formatet som information distribueras i tillåter
att den kan bearbetas vidare. Under denna process tillför
mottagarna sina egna koncept och idéer och skapar nya
tjänster som kombinerar två eller flera andra tjänster.
En annan grundläggande typ av verktyg i Web 2.0 som Barb Dybwad
lyfter fram är Social
bookmarking som hjälper oss att organisera vår
information på ett bra sätt, samtidigt som det öppnar
vägen för att dela den med andra.
Svaret
Vad blir då svaret på frågan "Vad är Web 2.0"?
Kanske kan en syntes av olika definitioner och termer ge en klarare
bild med många dimensioner.
Under tiden blir applikationerna och tjänsterna fler och fler,
liksom antalet användare.
Dessutom står användarna i centrum och deltar aktivt i
utformningen och utvecklingen av Web 2.0, både som
leverantörer av innehåll och som domare som bestämmer
vad som är relevant information att distribuera över
Nätet.
Exempel på detta kan man hitta på metasajten (bloggen) Google Maps Mania som
länkar till hundratals sajter, baserade på Google Maps,
kombinerar kartorna med andra informationskällor, kataloger,
länkar och bilder och skapar på så sätt nya
tjänster.
Erstatter gamle?
En annan diskussion i anknytning till Web 2.0 tar upp frågan om
de nya tjänsterna kommer att ersätta de mer traditionella,
som e-post och vanliga webbsidor, tjänster som blev populära
i det sista decenniet av förra seklet. Självklart finns inget
säkert svar på den frågan, men en kvalificerad
gissning är att våra Internetvanor kommer att
förändras över tiden. Det betyder att vissa
tjänster blir mer populära på bekostnad av andra,
precis som en färsk rapport
från Pew Internet & American Life Project visar.
Beror dessa förändringar på att vi sätter
etiketten Web 2.0 på nya tjänster som bloggar och RRS-Feeds
och detta bidrar till deras popularitet? Eller är det ett resultat
av att dataprogram och tjänster utvecklas och
tillfredsställer användarnas behov på ett bättre
sätt?
Erfarenheten visar att om vi råkar vara på rätt plats
i rätt tid med en kameratelefon, då tar vi bilder av vad som
händer. Att vi vill visa dem för andra är naturligt.
Finns det sedan en tjänst
på Internet som ger oss möjlighet att publicera våra
bilder så använder vi den. Detta hände t.ex. när London drabbades av
terrorn sommaren 2005. Så enkelt är det.
Web 2.0
konference
En Web 2.0-konferense i San
Francisco i oktober handlade mycket om framtidens möjligheter. 800
personer deltog i diskussionerna och de olika
workshopar som ingick i evenemanget.
Bland deltagarna och sponsorerna
fanns flera kända profiler från IT-världen, samt
företag som Microsoft,
Google, Yahoo, AOL, Sony Online Entertainment, AKAMAI och ATT.
Tekniken var hela tiden närvarande, men medvetenheten om att utan
människors deltagande skapas varken innehåll eller
besökare var stor.
"Data is the Next Intel Inside" är en rubrik i Tim O’Reillys
essä.
Därför gäller det att utveckla tjänster som
sätter användarna och deras behov i centrum samt ge dem
möjlighet att bidra med sitt eget material. Det är vad
framgångsrika företag som Google
och Yahoo eller
väletablerade jättar som Microsoft
gör. Kan man bygga sådana tjänster inom ramen för
nya affärsmodeller, då är framgången ett faktum.
Och jakten på nya tjänster och nya affärsmodeller
pågår hela tiden för fullt.
Læs mere
Bemærk:
Vi prøver at linke præcist. Men konsekvensen kan af og til
være, at brugerne møder et dødt link, fordi stoffet
siden er blevet flyttet til en ny plads på netstedet. Så
må I prøve at lede lidt på stedet.
|
|
|
|
|
|